Att prata med barn om döden kan kännas svårt och jobbigt. Trots det är det viktigt att kunna prata om. Många barn går igenom ett stadium där de börjar fundera på vad döden egentligen innebär – det kan komma helt naturligt, eller på grund av en farmor eller husdjur som har gått bort. Men hur pratar man om något så svårt på ett enkelt sätt?
Att berätta för ett barn att någon är allvarligt sjuk, döende eller död är något av det svåraste man kan behöva göra som förälder. Det finns inget enkelt sätt att göra det, och inga bra lägen. Det viktigaste är att göra det när det finns tid att prata om det och förklara, så att barnet kan känna sig lugn och trygg under diskussionen. Det bästa är om en förälder som barnet litar på berättar, gärna med stöd om de känner att det behövs. Om en förälder är mer påverkad av dödsfallet kan det vara bra för den som är lugnare att ta diskussionen med barnet.
Oavsett ålder, var tydlig
När du pratar om döden, var rak och tydlig utan att ta med för mycket detaljer. Att linda in eller omskriva döden som att någon ”har somnat in” kan förvirra barnet om de tar det för bokstavligt. Det inte vara tydlig nog kan också leda till att barnet börjar fantisera om vad som har hänt, eller till och med tar på sig skulden.
Svara på barnets frågor öppet och ärligt, och ställ följdfrågor för att se att de verkligen har förstått vad som har hänt. Anpassa informationen till barnets ålder, då det är väldigt stor skillnad på vad en tre-åring och en tonåring kan förstå.
För barn under 5 år kan det vara svårt att förstå att döden är permanent. De kan också lätt tro att det är på grund av något de har gjort. Låt dem ställa frågor – vill du ha hjälp med att förklara finns det barnböcker på temat. Upp till 12 år börjar barnet gradvis förstå att döden är permanent, och att det inte är deras fel. I dessa åldrar kan väldigt konkreta frågor komma. Känslorna kan gå i vågor. För tonåringar kan det vara svårt att veta hur de mår, då de börjar stödja sig mer mot kompisar eller andra kontaktpersoner i livet. Var lyhörd och finns tillgänglig när det behövs.
Hantera sorgearbetet
Efter det första beskedet kommer sorgearbetet. Som förälder får man vara beredd på hela spektret av känslor – ilska, förnekelse, gråt. Var uppmärksam på ”tysta” signaler som att barnet inte kan sova på nätterna eller blir mer klängiga, speciellt för yngre barn som kan ha svårt att förklara i ord.
Det kommer att ta tid. Fortsätt gärna att prata om vad som hänt, och fortsätt svara på och ställa frågor. Att prata om minnen kan vara en del i läkeprocessen, likaså att vara med på en eventuell begravning eller minnesstund för att säga hej då.
Kan jag som förälder gråta?
Att själv visa sorg för sitt barn kan kännas svårt eller onödigt, men kan också det vara en del av att läka tillsammans. Om du är på väg att helt bryta ihop kan det vara bra att låta den andra föräldern ta över. I det mer vardagliga livet går det att dela sorg och saknad med barnet, men undvik att belasta dem för mycket med känslor och tankar. Hur mycket beror på barnets ålder och mognadsgrad.
Behöver du mer hjälp? Du kan alltid kontakta Bris, som har stödlinjer för både barn och vuxna som behöver hjälp med att hantera känsliga situationer med barn.
